Publicerad 2005-01-10

Styrelseresa till Danmark

Styrelsen har varit på besök hos Danske Svineproducenter den 9-10 november. Under gemytliga former intogs en gemensam middag i Fredricia. Lunchen dagen därpå avnjöts på traditionell gemytlig dansk kro. Till vår stora häpnad serverades vi där rumänskt fläsk... Men resan startade med besök hos Slagteriernas Forsknings Institut i Roskilde.

Slagteriernas Forsknings Institut
Ett forskningsföretag inriktat på industriell utveckling, produktkvalitet och livsmedelssäkerhet, ägt av Danske Slagterier. Vi fick en god inblick i verksamheten, den är till största delen finansierad av intäkter från Danske Slagterier. Med Swedish Meats finns ett uppdragsforskningavtal, med en omfattning på ca. 6 miljoner SEK per år. Slagteriernas Forsknings Institut arbetar bland annat med utveckling av ny teknik för slakterierna. Många av de automatiseringar man hade arbetat med de senaste åren skulle nu samköras i det nya slakteriet i Horsens, en utmaning men också verkligt spännande. Man tror på fler 'storslakterier' i Danmark i framtiden.

Möte med Danske Svineproducenter
Vi fortsatte sedan till Fredricia där vi besökte föreningen Danske Svineproducenter. Vi träffade deras Ordförande Torben Poulsen och Direktör Hans Aarestrup Pedersen samt några från styrelsen.

Styrelsen för Danske Svineproducenter består av sju stycken ledamöter, där ordförande arbetar heltid med uppdraget. Fö-reningen har fyra heltidsanställda.

Deras prioriterade frågor är näringspolitik och lobbyverksamhet kring frågor som miljö, allmänna försämringar i regelverk som berör produktionen samt naturligtvis avräkningspriser. Man har också ett mandat i Landsudvalget. Föreningen har 1 500 medlemmar och räknar med att det innebär 2/3 av produktionen. Vid medlemskampanjer vänder man sig inte till producenter med färre än 250 suggor... Naturligtvis undrade vi hur stor den danska grisproduktionen kunde bli. Svaret vi fick var att man inte längre tror på en fortsatt expansion av grisantalet på grund av miljön och då främst den ökande samhällsopinionen gentemot luktproblemet.

Det är i dagsläget 'överskott' på smågrisar, 1,7 miljoner exporteras till Tyskland årligen. Man såg en möjlighet att öka smågrisproduktionen ytterligare. Av den totala produktionen är ca 1-2% Frilandsgrisar för den engelska marknaden och 0,5% ekologiska grisar. Just nu räknar man med att 2/3 av suggorna går lösa under dräktigheten.

PMWS, man tror att det finns 1 500 besättningar som har sjukdomen, mörkertalet är stort. Den officiella siffran är 500 besättningar. Man har accepterat sjukdomen som en produktionssjukdom och såg inga speciella orsaker till oro. Det gällde bara att införa 'svenskt management' ..., allt in - allt ut, minskad beläggning, tvättning mellan omgångar etc.

Vi gjorde en del jämförelser mellan Danmark och Sverige. Här refererar vi några av dem. Totalytan för en slaktsvinsplats i Danmark är 0,65 kvadratmeter och i Sverige 0,9 kvadratmeter. Vi har ett maximalt tak på 28 producerade slaktsvin per ha och i Danmark är motsvarande siffra 56 stycken. Byggkostnaden för en dansk suggplats fram till 30 kg smågris ligger i dagsläget på 20-22 000 Dkr. Danmark har ingen övergripande lag om miljön som vi har i Miljöbalken. Miljöministeriet ansvarar via amt och kommuner för fosfor och Fodevareministeriet ansvarar för nitratproblematiken. Frågan om djurvälfärd ligger hos Justitieministeriet.

Åttonde grisnationen
Vi träffade inte någon representant från Danske Slagterier men blev ändå välinformerade om deras verksamhet.

På avräkningen dras 5,50 Dkr till Danske Slagteriers verksamhet, ytterligare 4,50 kommer från de slakterier som är medlemmar i Danske Slagterier. Dessa pengar, 360 miljoner, fördelas i FoU 89 miljoner, Produktutveckling primärproduktionen 44 miljoner, Sjukdomsförebyggande 22 miljoner, Rådgivning 62 miljoner, Marknadsföring 82 miljoner, Administration & Ledning 25 miljoner, Slakteri- och zoonossjukdomar 13 miljoner och övrigt 24 miljoner.

I Danmark slaktas 21,4 miljoner grisar inom föreningsslakten, varav 95% hos Danish Crown och resterande hos Tican. Privatslakten i Danmark slaktar 900 000 grisar och ca 2 miljoner grisar (främst smågrisar) går på levande export till Tyskland. Alla dessa grisar produceras av 12 000 lantbrukare. Danmark är i dagsläget den åttonde största 'grisnationen' i världen. De är världens största grisköttsexportör, nästan dubbelt så stor som tvåan, Canada, och trean, USA, är tillsammans. Danmarks viktigaste exportländer i varuvärde är Japan och England. I kvantitet mätt är det Tyskland.

Avtalskonsekvens
När Danish Crown och Steff Houlberg fusionerade krävde danska Konkurrensverket att leverantörerna skulle få utrymme i kontrakten att leverera 15% av sina grisar till annan leverantör. I praktiken har detta ingen som helst funktion eftersom man alltid måste skicka 85% av grisarna till egna slakteriet vid varje leveranstillfälle. Det innebär att endast de extremt stora får ihop en full bil för till exempel export. Danske Svineproducenters Ordförande Torben Poulsen menade att det senaste året hade detta endast utnyttjats av ca 5 producenter trots de extremt goda tyska avräkningspriserna.

Nya slakteriet i Horsens
Till vår besvikelse var slakteriet inte öppet för besökare ännu. Man hade just genomfört mindre provslaktning. Slakteriet beräknas kosta 2 miljarder + 0,5 miljarder i tillkommande kostnader. Detta innebär en negativ påverkan på Danish Crowns betalningsförmåga i sju år.

Effektiviseringen innebär att på den slaktade volymen grisar så halveras antalet anställda. På slaktlinjen försvinner 2/3 av folket. Slakttakten kommer att ligga på 525 grisar i timmen och på två linjer blir det 1050 st. Totalt kommer det att slaktas 3,5 miljoner grisar i Horsens, vilket innebär samma volym som i slakteriet i Ringsted eller mer än hela Sveriges produktion...

Gårdsbesök
Vi kunde inte komma in i något grisstall så istället bjöd våra värdar oss till en visningsgård. En öppen gård som varje vecka var öppen två dagar per vecka för allmänheten. Den var modifierad så att det gick att se in i stallarna utifrån. Gården producerade 'välfärds' grisar för Englandsmarknaden. Vi fick en god inblick i produktionsförutsättningarna och resultaten på gården. Grisningen skedde i en avdelning. Sinsuggorna gick lösa i djupströbäddar med transponderutfodring. Det som gjorde starkast intryck på oss var betäckningsavdelningen där hygienstandarden hade en hel del övrigt att önska. Suggorna gick en och en i boxar med helspalt men som var uppströdda med halm. Problemet var nog att någon rationell utgödsling inte existerade. Gräset är inte alltid grönt hos grannen.

Landsudvalget
Orla Grön Pedersen berättade om de frågor som var aktuella på agendan. Högst på dagordningen är den politiska diskussionen om djurvälfärd och grisnäringens påverkan på miljön.

Svinproduktionen har ökat 60% sedan 1985. Vattenmiljöplanen kräver sitt och fosforöverskottet skall halveras till 2015. Detta är inget större bekymmer anser man eftersom man kommer att hitta lösningar. Men det kan komma att kosta 8-10 kronor per gris att halvera luftens ammoniakhalt. Det största miljöproblemet är dock lukt. Luktproblemet är långt ifrån löst. Det är ett måste att nybyggnation läggs långt från samhällen. I dag är 25% av produktionen förlagd för nära bebyggelse och tätorter. Det är viktigt att det blir suggor och inte slaktsvin i dessa anläggningar för att minska problemen med luktstörningar.